(Observera att följande text är skriven utan Edvards vetskap.)

Edvard är:

En mogen kvinna.
En väldigt (VÄLDIGT) manlig kvinna.
Snygg fake-brunett.
Blondin egentligen (Lika bra att lägga alla korten på borden).
Full för det mesta (Undantag vid "seriösa" situationer... Eller nej... Inga undantag).
Liten (Alltså väldigt lätthanterlig, får enkelt plats i trånga utrymmen exempelvis under sängen, i bagageutrymmen, i garderober och i bankfack).
Matglad (Tro det eller ej).
Inte bra på att sjunga (Men gör det ändå, speciellt på fyllan. Det vill säga hela tiden i princip).
Jävligt bra i sängen (Sover som en stock och tar som sagt inte mycket plats).
Inte som alla andra (Edvard är Edvard) . . .

Edvard kan:

Om hon vill.

Edvard söker dig som:

Är en väldigt manlig (MANLIG) man.
Tycker om att gå på fester och andra tillställningar (Alltså du som gillar att supa skallen av dig rätt ofta).
Är rik (Köp gärna presenter till Edvard, så som juveler, sprit, kläder, skor, väskor, sprit, samt sprit).
Är snygg (Som fan. Alltså "Calvin Klein-reklam-kille med inoljad kropp-snygg").
Gillar mat.
Är bra på att smsa.
Är snabb på att smsa.
Smsar mycket.
Smsar om roliga saker.
Smsar i onödan.
Smsar på natten.
Smsar på dagen.
Har humor (Den rätta humorn).
Är en Gud i sängen (Stör inte Edvard när hon sover).

Om du stämmer in på beskrivningen och om du är man (MAN) nog så får du gärna kontakta Edvard. Lämna en kommentar med kort beskrivning (bara de viktiga sakerna så som årsinkomst, vilken bil du kör och hur ofta du gymmar) och ett telefonnummer.

Tack, Paris

Edvard när hon är... Edvard.

Paris is back! Mobilen är på laddning och bredvid mig ligger Edvard och trånar. Allt är som det ska vara med andra ord! Edvard spenderade gårdagen med Mr. X och samma sak gjorde jag (De finns överallt dessa mistrar). Idag blev jag bjuden (Bjöd in mig själv, men det är väl också en inbjudan!?) på söndagsmiddag av "The pimp of Cornstreet". Awesome!

Nej, nu ska jag ägna mig åt frugan.

Paris

- VAR FAN HÅLLER NI HUS NÅGONSTANS? BLOGGA NÅGON GÅNG DÅ! NU FÅR NI TA ER I KRAGEN. DET HÄR DUGER INTE. SKÄMMES TA MIG FAN!

- Ja ja ja ja! Vi ska blogga, vi lovar! Skona oss! Vi ber om nåd. Var inte arga på oss kära bloggläsare! Vi ska blogga, för att vi älskar er så mycket.

Eller, jag vet! NEJ.

Jo, vi ska faktiskt blogga snart.

Tvärtomspråket!

Nej, men vi ska på riktigt!

Haha, gick ni på det? IGEN!?

Nej, men seriöst nu, vi ska blogga. Ikväll faktiskt!

Kanske.

I'm back! Alla gör segerdansen, eller nej helst inte. Är ganska så säker på att 99% av er läsare inte kan dansa.

Har spenderat det senaste dygnet med snyftserier, spotify och en massa mat. Men nu är det dags att tag i mig själv, Paris skickade nämligen mig det finaste morgonsmset jag någonsin fått, det stod "Black tower, check! Sunrise merlot, check! Allegro, check!". Förstå lyckan att vakna till det smset. Då insåg jag att det får vara nog att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Då blir ju inga barn gjorda (HA HA)!

Edvard

Jag oroar mig för Edvard. Hon har helt gått in i sig själv sedan tragedin med "foodbabyn". Imorse när jag vaknade låg hon inte i sängen. Jag blev orolig och sprang runt i huset och letade, tillslut fann jag henne sittandes i fosterställning bakom soffan med en kudde i famnen. Är detta normalt? Är det någon av er där ute som läser bloggen som förlorat en foodbaby? Hur reagerade ni?

Vid luchtid hörde jag konstiga ljud från övervåningen, jag hittade Edvard vid synten spelandes "Vem kan segla"... Jag känner mig så hjälplös!

Jag försökte få henne att lämna synten och istället komma ner till undervåningen med mig. Hon började då svamla något om att "Jag måste skydda barnet. Måste tas om hand!" Tillslut följde hon i alla fall med ner (med sina två flaskor. Jag vet inte vad det är i dem, men det är bra att hon får i sig vätska i alla fall.) och jag kom på idén att hon kunde skriva ner hur hon kände, för att lätta på sitt hjärta lite. En halvtimme senare frågade jag om jag kunde få läsa det hon skrivit, men återigen var hon helt okontaktbar. Jag fick mig i alla fall några bilder på henne, ni kanske förstår att jag börjar bli väldigt orolig nu!

Paris

Häromdagen hade vi mysmiddag hemma. Då upptäckte vi vad som måste vara världens längsta pommes...



Vi ska nog ta och kolla upp om det finns med i Guinness rekordbok, eller om man får något för att anmäla det dit. Vi funderade på att skicka in oss själva, men vi står väl självklart redan med som världens underbaraste (eller var det jobbigaste?) personer.


(Valentina, we are back. We have made several videos and we miss you. But we don't have internet all the time right now so we are not quite sure when we will get a chance to uplode it! Sorry for the lack of updates, we hope you wil stay with us through this rough patch.)

Vi har sprungit runt ute i skogen, i Crocs (den nya it-grejen!!!!), och letat efter internet. Tillslut hittade vi det. Wee-fucking-hoo!

(bloggar från sponsormobil) Förlåt förlåt förlåt! Vi sitter här in the mansion alldeles isolerade från världen. Vi har inget internet men sitter med en jävla massa bloggmaterial på oss! Afroman hälsar. Han hälsar att han har ont i foten... Ikväll ska vi försöka blogga arslet av er. Videobloggar och en massa bilder på både det ena(afroman) och det andra(afroman) kommer komma upp. Håll ut, räddningen är på väg. Ha ha ha. You wish!

Ben & Jerrys, Voltaren och apelsinjuice.

Vi kom nyligen hem till Mr. X (han har en idiot till granne). Nu ska vi sova, om några timmar tar vi första bussen till vårt nya mansion på okänd ort. Vi hörs senare idag! Puss


(Ps. Förvänta er jävligt många videobloggar)

Att vara vaken hela natten är det nya svarta. Kom ihåg var ni hörde det först!

Vi vill bara förtydliga en sak här på bloggen. Vi älskar samtliga läsare, lika mycket. Både de som är dumma i huvudet och de som kommer från Italien. Tro inget annat. Jag menar, det är ju trots allt ni som betalar våra drinkar och fyllor.

Nu ska vi bli packade.

Hej bloggeeeen! Allt bra idag?

Vår dag har varit rätt intressant och kommer bli jävligt mycket intressantare eftersom Edvard ska spöa upp en kille inatt. Det är killen som inte har några "balls attached" som hon ska spöa. Så man kanske inte kan kalla honom kille. Naturnörd vore väl en bättre, och mer sanningsenlig, beskrivning...

You go girl, eh, menade Edvard man man.

Paris

Just nu sitter vi och äter lunch, ett salladsblad det vill säga. Och ja, vi delar på det. Man måste ju tänka på figuren nu när vi blivit bloggdrottningar (sen blir man ju också fortare aspackad ikväll).

Förut var vi nere på stan och mötte vår dealer, "The Russian". Han hade kostym med slitna converse, som vanligt. Han hade tydligen varit ute på "jobb" men kom självklart in till stan för vår skull. Vår tvåmeters-ryss fixade kvällens varor, fast någon kasse fick vi inte. Men vad kan man förvänta sig av den ryska maffian? Man ska vara glad för det man får och att man lever när man fått det.

Nu ska vi iväg på jobb och sen ska vi möta vår kära vän fyllan. Vi  lär ju höras!


PUSS (trodde ni ja...)!

Låt oss presentera högsta tuppen på Cornstreet. Han är så jävla hög att han snart kommer flyga ur boet, närmare bestämt om 40 dagar. Tacka Gud för det!

Nedräkningen har börjat.



På grund av vårt kändisskap vill han inte riskera att bli igenkänd på stan och har därför valt att vara anonym.

Denna bok finns tillgänglig på mitt jobb. Jag ser den i princip varje dag och funderar på hur den egentligen fungerar.

Personalliggare.

Är det någon slags förmån för oss som arbetar? Isåfall undrar jag hur jag ska gå till väga för att ta del av förmånen, jag menar det är en bok... Kanske en instruktionsbok? Eller en ledtråd? Kan någon berätta för mig var den riktiga personalliggaren finns?

Fan, om de ska fresta en såhär så får de faktiskt se till att leverera.

(Om han är snygg det vill säga. Om det är en han det vill säga.)

Paris

Heeej bloggen!